Årets jaktpremiär

söndag 26 augusti 2007 | Sorterat under Pladder, Apportering, Foto & Film | 3 kommentarer

Imorse klev vi upp vid tretiden och åkte till Alingsås för att jaga duvor med ett par bekanta. Det blev ingen större utdelning på antalet fällda vilt precis men det var en trevlig upplevelse och hundarna skötte sig ypperligt. Det är ganska bra början för en ung och ovan hund som Fudge. Det var en trevlig morgon med härligt väder!

Loket fick hämta den första och den andra som låg döda bland bulvanerna, hon sprang ut och nosade runt på bulvanerna tills hon fick vittring på DEN duvan som hon bara skulle ha, då blev det lite annat fokus på henne och hon studsade ut och tog den kvickt. Sen stannade hon upp och stod och såg spattig ut och tittade på bulvanerna med duvan i munnen, jag fick kalla in och så kom hon skuttandes. Hon var sådär fjantigt sprallig men blev väldans tänd iaf. Efter att hon hämtat den första så satt hon med tefatsstora ögon och tallriksstora öron och fuktiga snusläppar i givakt och lekte “arga leken” med bulvanerna tills det ramlade nån mer. Hon var väldigt uppmärksam och följde fåglarna fint, även alla svalor och en stor andflock som tog några varv på åkern bredvid som morgongympa. När Fudge sedan fick apportera såg Loka väldigt avundsjuk ut och såg ut att tänka “vafan, ska ni låta den lille skitungen göra mitt jobb?”. Som alltid är ändå Loka helt tyst och stadig vilket är skönt!

Jo lillebror fick faktiskt apportera också. Han fick de två svåraste apporterna dessutom. Det gick strålande! Till att börja med skickade husse honom på ett linjetag över stubbåkern till en dunge med träd som växte kring en å. Vi hade sett att det gick ner en skadad duva där. Fudge hade dock inte sett den och var inte riktigt lika uppmärksam på fåglarna som flög som Loka var. Han hade däremot sett de fåglar som fallit bland bulvanerna och ville dit och vek av direkt åt vänster när husse skickade på linjetag. I frustrationen plockade han en plastbulvan till husse. Han hade mycket spring i benen men fick nya försök och när han väl kom i rätt område efter ett rakt linjetag så tog det inte många sekunder innan han kom springades i full karriär med duvan i munnen. Om duvan landat i ån eller på andra sidan och han fått simma för att hämta den, vet vi inte men både Fudge och duvan var lite blöta när de kom hem. Han har en fantastisk näsa den där jycken!

Hans andra apport kom efter en stund och var en skadad duva som landade bland bulvanerna. Fudge tog duvan i vingen och höll den stilla ett kort tag tills den var still och sedan tog han ett bra grepp om hela duvan och kom hem och lämnade så fint till husse som fick avsluta lidandet. Duktigt gjort av Fudge! Det var hans premiär på skadat vilt. Lugna fina grepp och prydliga avlämningar som vanligt.

Passiviteten skötte han strålande och var tyst, lugn och fin förutom lite flåsande efter de första skotten och Lokas första apport. Men han lugnade sig snart igen och la sig tillrätta. Han tyckte nog det var lite tråkigt stundvis, för han började rulla på rygg och åla omkring ett tag. På slutet efter sina apporter lessnade han helt och la sig ner med huvudet över mitt ben och blundade och snarkade.

Ingen av hundarna hade problem med skotten som small precis bredvid dem i gömslet, vilket också var skönt. Det blir ju något helt annat när skytten står några meter eller en bit ifrån. Det märktes också att hundarna inte är vana vid bulvanerna och det krävs kanske lite vana för att de ska veta vad som gäller. I normala fall när vi tränar ber vi ju dem att hämta konstgjorda föremål som vanliga dummies, bollar av olka slag samt plast- eller apportkastardummies. Alla luktar människa och där är man ju glad om hunden inte är för selektiv utan apporterar allt.

Här är några bilder!

Mock Trial

söndag 5 augusti 2007 | Sorterat under Pladder, Apportering, Foto & Film | 3 kommentarer

I början av sommaren såg jag en annons på SSRKs hemsida om Mock Trial. Det verkar kul tänkte jag och anmälde. Fick lite senare svar om att jag hamnat som sista reserv. Då släppte jag genast hela grejen och tänkte inte mer på det. Så i måndags kom ett mejl “här är startlistan efter alla strykningar”. Plötsligt var jag inte reserv längre. Har varit ordentligt nervös i veckan eftersom Loka verkligen inte tränats nåt under de senaste veckorna. Men så tidigt i fredags morse styrde vi kosan mot Tranås.

Väl på plats släppte nervositeten och Loka kändes rätt pigg och taggad när jag plockade ut henne ur bilen. Det visade hon sig dock inte riktigt att vara när vi väl kommit igång sedan. Inledningsvis fick vi en dirigering till en apport som varken jag eller min hund markerat. Däremot hade vi markerat en annan apport till vänster. Hunden före oss skickades först på dirigeringen men misslyckades med att komma i rätt område och plockade istället markeringen till vänster. Vi gjorde ett försök att få in dirigeringen men jag fick inte heller Loka i rätt område, hon går ut långsamt, visar olydnad på dirigeringarna genom att vara seg i stoppen och inte ta tecken ordentligt. Det blev hon naturligtvis belastad för. En ny hund (Fritte ) plockades in och fixade hem dirigeringen. Domarna konstaterade dock att det inte var en eye wipe eftersom varken min hund eller hunden före ens varit i rätt område. Sen fick vi två klockrena markeringar som Loka fixade finfint. På markeringarna var det fart i henne och hon gjorde ett bra jobb.

Sedan var det domarbyte för vår del och där fick vi först en dirigering som egentligen inte var så svår men det var inget vidare tryck i Loka. Jag fick henne i rätt område efter ett antal omstyrningar som inte var helt smidiga (hon är inte så rapp eller distinkt varken att stanna eller ta tecken) och hade henne att söka där skytten “trodde att det kunde ligga något”. Hon gjorde inget intensivt närsök precis och hittade inget. Jag blev ombedd att kalla in min hund. Lättare sagt än gjort. Loka börjar lulla hemåt, stannar med viftande svans och sina stora uppspärrade öron och tittar på mig “näee du skojar? jag har ju inte hittat apporten än, jag kan väl inte komma in nu heller?” Joo kom hit nu tänker jag och visslar igen, hon lullar med sänkt huvud ett par steg och stannar sen igen lika glad och säger samma grej “nääe du menar inte allvar?” Joo för i h-vete tänker jag och fortsätter vissla och kalla på henne medelst handklappningar och röst. Jag och Loka håller på och argumenterar en stund och till slut är hon ända hemma. Det går inte fort precis och det ser då rakt inte snygg ut. Ytterligaren en hund skickas och söker tomt i området. Domarna går ut och det visar sig att det inte finns någon apport där “bommad fågel”.

Strax därpå får vi en markering som Loka ser drösa ner i ett par träd. Jag tror att hon ska fixa det lätt och hon är uppmärksam och fokuserad och jag skickar henne snabbt. Hon kommer ut i närheten av där den borde ligga och letar lite lojt men hittar inget, det tar tid. Domaren ber mig kalla in min hund igen. Jo tjena, samma diskussion som tidigare uppstår mellan mig och Loka. Detta belastas vi naturligtvis också för. Samma hund som nyss skickas också efter den apporten men utan att finna den. Där är sedan grundomgången slut.

Vi kom naturligtvis inte vidare. I det stora hela kan jag väl inte säga att jag är nöjd med Loka precis. Tycker att det är tråkigt att hon är seg. Olydnaden känns inte alls som likt henne heller, även om jag nyligen skrivit om det här i bloggen. Nu får vi nog försöka ta tag i det här. Det är så otroligt olikt henne som alltid varit så känslig och hörsam.

Det var trots allt en trevlig dag med fint väder och en rolig provform. B-prov är ju rätt segt med mycket väntan. Även om det är mycket väntan emellan varven här också så är man ju alltid med hela tiden liksom. Tack för ett mycket trevligt arrangemang! Förhoppningsvis kommer vi igen till en annan gång, Snoken å jag.

Den vinnande hunden Streamlight’s Searover Kitty var verkligen härlig att se! Ett grattis också till Sverker med urhärliga Fritte som fick dagens andra 1:apris. Det är en fröjd att se Fritte i så fin form; uppmärksam och arbetsvillig, lyhörd och i så fin fysisk form hålla toppklass trots sina 11 år på nacken. Vi håller tummarna för er under resten av säsongen!

Erik fick som kameraman previlegiet att gå vart han ville och fota. Det blev en hel del foton och vi har slängt ihop ett album med ett gäng av de bästa. Om du undrar varför det är en till synes omotiverad bild på en förare så beror det på att bilderna på hunden som följer tillhör den föraren. Är du intresserad av någon eller några bilder, går det bra att höra av dig till oss.

m	ti	o	to	f	l	s
« Jul				Sep »
		1	2	3	4	5
6	7	8	9	10	11	12
13	14	15	16	17	18	19
20	21	22	23	24	25	26
27	28	29	30	31

Årets jaktpremiär

Mock Trial

Senaste

Kategorier

Arkiv

Design

Statistik

Sök