Repris

fredag 16 februari 2007 | Sorterat under Pladder, Apportering | 5 kommentarer

Åkte till samma ställe som i måndags och gjorde ungefär samma sak. :) Började med att ta en promenad som blev längre än sist gång. Hittade ett nytt ställe att promenera på och det fanns en massa spännande spår i snön så jag var tvungen att gå lite längre och se efter. :P Förutom de vanliga spåren efter rådjur, älg, dovvilt och hare hittade jag detta.

070216_spar.jpg

Gissningsförslag ang. spåret efterlyses. (Mitt bidrag till gissningstävlingen är grävling.)

Hundarna var förstås glada och lekna. Sprang som attan och jagade varandra, kampade om pinnar å sånt som de brukar göra. Med hjälp av lite skyltar kunde jag lista ut att vi gått lite drygt en halvmil. Efter en timme och en kvart var vi tillbaka vid bilen.

Hämtade träningsväskan och gick och lade ut apporter på samma ställen som sist gång. Körde Loka på korta linjetag över stängslet. Hon hade bra teknik och fart ut men fastnade ett par gånger på vägen hem igen, tappade dummyn och blev frågande. Jag svarade med en cool attityd och snart hade hon kommit över det. Hon blir verkligen så glad och det är kul att se när hennes självförtroende växer då hon kommer över en svårighet. Men hon är en teaterapa och det gäller att hantera det rätt och driva igenom sin vilja, annars blir hon bara mer osäker istället för att hon växer av det. Det kan vara lite svårt ibland när hon spelar sin Gollum-roll. Jag lär mig mer av henne varje dag och nu genomskådar jag henne för det mesta. Ha! :twisted:

Fudge fick sitta passiv vilket fungerade bra förutom att han gärna missuppfattade mina “fot”-kommandon till Loka och fick för sig att det gällde honom istället. Det gav ju honom en chans att slippa sitta still och ha trÃ¥kigt. :roll: Men det hade han ingenting för minsann, jag lessnade och satte honom ännu längre bort istället. Tji fick han! Han hade svÃ¥rt att sitta still och titta pÃ¥ när jag busade och gosade med Loka för att berömma henne efter en extra snygg apportering. Han lugnade sig som tur var efter ett nej.

Gjorde lÃ¥nga linjetag pÃ¥ ängen till dammen och ekarna ocksÃ¥. Fullt tryck i Loket och inga tveksamheter. “Det här är plättlätt, jag vet precis vart de ligger!” säger Loket och kommer tillbaka med den stoora tunga dummyn med trutvingar pÃ¥. “Ja det är klart, i början blev matte iaf gladast när jag tog den sÃ¥ nu tar jag varje gÃ¥ng.”

Fudge fick ocksÃ¥ jobba lite och det funkade kanon med lite längre linjetag. NÃ¥gra linjetag med stoppsignal och “ut” fick han ocksÃ¥. PÃ¥ första fick jag pÃ¥minna honom men sedan gick det bara fint. Fullt ös medvetslös!

Efter att vi tränat klart och var pÃ¥ väg till bilen fick hundarna “hopp och lek” och precis som vanligt ska Fudge pÃ¥ och brÃ¥ka med Loket dÃ¥. Lustigt, alltid efter träning verkar han tänka “Du ska inte tro att du är nÃ¥n bara för att du fÃ¥r göra mer och svÃ¥rare saker, stryk ska du ha skitsyrra!” De tumlar runt och busar lite i snön, precis som att de fÃ¥r en kick efter träningen.

Just ja, jag passade på att klicka Loka för snygga avlämningar med bjudningar. Hade för en gångs skull laddat med Frolic också. :P Extra gott! Loka fattade snabbare än jag trodde och det gick riktigt bra. Dumma matte! Jag har liksom gått och undvikit att göra nåt åt avlämningarna istället för att ta tag i det, eftersom jag inte trodde att det funkade så lätt. Loka är inte så klickerklok som Fudge. Men se, helt korkad är hon visst inte. ;) Ååh det är härligt med såna här dagar tillsammans med hundarna!

Senaste


Kategorier


Arkiv