Busbästisar

fredag 27 oktober 2006 | Sorterat under Pladder, Foto & Film | 3 kommentarer

De nya liggdynorna husse köpt dög tydligen inte.

Tur att de är så söta… Hundarna alltså.

Bästisarna

torsdag 26 oktober 2006 | Sorterat under Pladder, Foto & Film | 1 kommentar

Hur söta är de inte? Fudge ska bara knö ihop sig och ligga på samma bädd som Loka, näääära, och äta tuggis tillsammans. Bytesförsvar? Inget nån i vår flock känner till.

Sverigeturné med andjakt

onsdag 25 oktober 2006 | Sorterat under Pladder, Apportering, Roligt, www | 3 kommentarer

Ja, precis som jag skrev i fredags åkte jag på lördagmorgonen till Stockholm. En nätt liten tripp på ett par timmar i bil. Det gick bara fint när jag och Loket susade fram i den gyllene Peugoten. Tidigt på eftermiddagen var vi hos Sverker och grabbarna på Lidingö.

De tog oss sedan med till Sundsta säteri på andjakt på eftermiddagen/kvällen. Vädret var ordentligt fuktigt, dimmigt och mulet men inte regnigt. På första drevet sköts det en del änder men de flesta landade på andra sidan dammen. Sverker fick ut Fritte de 200 m över till andra sidan där han sprang fram å tebax och jagade en skadad and. Tyvärr fick han simma hem utan den då den var lite för pigg och lyckades dyka undan. Istället fick han tag i några andra änder lite närmare. Loka är ganska orutinerad minst sagt så hon förstod nog inte riktigt vad hon höll på med. Hon har inte apporterat över huvudtaget sedan träningskvällen å Backamo. Vi har fokuserat på Fudge och sen har hon ju löpt och varit bortlämnad bland annat. Jag skickade iaf ut henne till en ö och hon jobbade på men där var tomt. Loka fick söka tom ganska mycket och blev frågande. På vägen till kvällssträcket gick vi längs dammkanten och efterapporterade; vi promenerade och hundarna sprang omkring. Rätt var det var kom hon med en and där. Jag är nöjd med Loket! Hon är orutinerad men det kan man inte lasta henne för. Det bästa med Loka är att hon alltid är lugn och lydig, vilket gör att det är roligt och enkelt att ha henne med ut. Lilla Brazze var också med men sprang mest runt efter att husse Sverker tappat bort kopplet. Ca 50 änder hängde vi sedan upp och det var allt annat än ljust när vi var klara och vi begav oss tillbaka till Lidingö.

En tallrik pasta penne med kantarellstuvning blev en smarrig kvällsmat. Det var kul att träffa Sverker och vi satt och surrade betydligt senare än vad som hade varit att föredra ur sömnsynpunkt. När klockan sedan ringde tiidigt på söndagmorgonen fick jag verkligen släpa upp min ledbrutna lekamen från liggunderlaget och göra mig klar för avfärd mot Östergötland.

Viiiiist vettu, när klockan var runt 11 på förmiddagen stod jag i trädgårn hos Gabriella och bankade på dörrn. Softa en stund och sen iväg till nästa ställe; Duseborgs slott. Väl där fick vi en god lunch och jag träffade några i “Östgöta-gänget” som jag inte sett på ett tag. Trevligt! Efter en genomgång var det sedan dags för andjakt igen. Detta var tackjakten för alla apportörer som jobbat där under säsongen och jag hade förmånen att bli inbjuden av Gabriella.

Först ett drev där skyttarna stod utplacerade på land framför en damm där hundar stötte upp änderna bakifrån så att säga. Några av skyttarna hade egna hundar med sig och vi resterande apportörer var utplacerade dolda i terrängen. Under skyttet fick vi hålla hundarna och när det blåstes över fick vi skicka hundarna. En skytt visade mig ett skogsparti vid sidan om dammen där det skulle finnas två skadade änder. Den ena hittade Loka ganska snart. Jag undrade vad hon sysslade med när hon studsade runt några små träd som växte väldigt tätt. Hon stannade och tittade på mig emellanåt. Jag gick dit för att titta och såg en and som grävt ner sig inne bland trädstammarna. Loka kom inte åt anden och jag fick krypa in under buskarna och bända isär de smala trädstammarna och lyfta ut anden och avliva den. Loka tyckte det var väldigt häftigt när det ryckte i fågen sedan och ville gärna ta den ur händerna på mig när jag bar den. Hon fick söka vidare och det blev ordentligt med fart i henne och hon jobbade bra. Dock var området tomt och vi fick veta att den andra “skadade” anden som skulle finnas i området stötts upp och flygit iväg tidigare.

Vi bytte sedan mark och gjorde oss redo för ytterligare ett anddrev, under vilket regnet strilade ner. Två fullträffar gav oss två bra markeringar i den täta vassen. Eller, jag markerade och skickade sedan Loka i den riktningen efter en stund när skyttet lugnat sig lite. Hon fick in båda så fint så. Jag kände mig nöjd med att hon fick lyckas så!

Efteråt blev jag tillfrågad om efterapportering i dammen på andra sidan vägen. Där gick jag och Loka sökte länge efter vad som skulle vara en skadad and i en ekdunge. Dock utan resultat. Loka kom in tom och blev allt mer frågande. Det känns helt klart frustrerande att hundarna får söka tomma så mkt på jakt. Men det är ju lite så det är. När man tränar är det ju sällan så. Hur ofta skickar man hunden att söka i ett område där det inte finns något? Skillnaden ligger ju i att man inte riktigt hundra vet på jakt. Vi gav upp efter en stund och gick vidare längs dammkanten. Jag hade fått uppgiften att det skulle ha fallit en död ute i den grunda dammen. Ställde upp Loka och skickade ut henne. Trots att hon nyss varit så frågande efter att ha sökt tom i ekdungen tog hon sig ut i vattnet (klafsandes, inte simmandes). Väl därute lät jag henne jobba och det gjorde hon länge och ihärdigt. När jag väl såg henne komma tillbaka med en and i munnen blev jag såå glad! Det var verkligen en fullträff efter att hon fått slita så. Gissa om Loka var mallig när hon fick en massa beröm. Kul att se att hon växte flera meter.

Loka fick på sig täcke och vila i bilen en stund medan vi fikade. Sedan var det dags för lite lerduveskytte. Jag fick låna bössa av Anna men det gick inge vidare. Bössan passade inte mig och trycket på avtryckaren var ställt så hårt att jag började undra om Anna pysslar med fingerbrottning eller så. Sååå klen är jag inte, men det där var väl tufft.

Efter en fikapaus var det kvällsstreck på samma ställe som det andra drevet. Loka fick en klockren markering som hon såg och jag skickade henne medan den föll. Hon var taggad och kom raskt tillbaka med anden som fortfarande levde. Wow, kul att hon fixade att ta skadat vilt bara sådär. När kvällsstrecket var över fick hon söka i vassarna tillsammans med några andra hundar men hittade inget. Gabriella hade med MusseBus som hittade en.

Sen erbjöd jag oss att hjälpa till på ett annat ställe och leta igenom ett våtmarksområde efter ett gäng änder som skulle finnas där. Vi var flera hundförare med flera hundar och hundarna sökte länge och väl där i mörkret men ingen hittade något. Jag skickade Loka två gånger och varje gång var hon ute bra länge och jobbade. Jag är så stolt över att hon inte ger upp fast det är kallt, blött, hon inte hittar något osv. Är det tomt så visar hon mig det men ber jag henne jobba på ett nytt område så gör hon det.

På viltparaden redovisades 159 skjutna änder och en skottstatistik på ca 1.8. Det är en rätt bra siffra och det betyder att det avlossats ca 300 skott. Några änder fick vi med oss hem och nu väntar fina andbröst i frysen.

Just ja, hemresan… Det var rätt segt att köra hem i mörker och regn sedan men det gick ändå bra och vi var hemma vid 24-tiden. Upp tidigt, jobb, husvisning (huset var jättemysigt och låg kanonfint men var för dyrt i förhållande till att det var så mkt småprylar som behövdes fixas på huset men framförallt på lagårn), sedan ut med jobbet på kvällen. (Det är därför det tagit ett par dar för mig att knåpa ihop den här texten. Puh…)

På måndagsmorgonen var Loka så trött att hon bara gick på promenaden, en kort bit framför och gjorde det hon skulle utan några extra steg precis.

Jättetack till mina vänner Sverker och Gabriella runtom i Sverige som tar med mig och Loket ut såhär!

Husse och Fudge har haft det bra hemma. Erik har avverkat årets sista fisketävling så nu kanske man inte behöver vakna ensam på lördagsförmiddagarna. Fudges tass ser jättefin ut och han är inte halt längre. Han har bra läkekött den pôjken. Jag fick penicillinsalva av Gabriella men den sparar vi i kylen till sämre tider. Man vet aldrig…

Mobilkamera i halvskumt ljus är inte att rekommendera, men iaf.

Fudge skadad

fredag 20 oktober 2006 | Sorterat under Pladder | 5 kommentarer

Åkte till Halleberg idag igen eftersom jag slutade jobbet tidigt. Hundarna sprang som tokiga i skogen och jagade varandra och hade roligt. Fudge skrek till vid ett tillfälle och jag tänkte väl att han sprungit på en pinne eller nåt. Inte konstigt mtp hur de röjer fram. Han stannade några gånger under resten av promenaden och slickade och gnagde på tassen. Jag försökte titta och klämma men såg inget mer än en liten spricka längst ut på ena klon. Tänkte att det var det som störde honom och åkte hem i godan ro.

Väl hemma vilade han en stund men sen när husse kom hem så ville han inte gärna stödja på tassen. Erik tittade lite mer noga på tassen och hittade ett sticksår under tassen. På ovansidan tassen var det rött som ett blåmärke men hade inte gått hål. Förmodligen har han trampat på en spik eller pinne eller något vasst. Det kom vätska ur såret och han verkade mer besvärad.

Senare tvättade vi rent det och nu får han vila. Han vill inte gärna stödja på tassen, det gör säkert ont, och han är ju lite sjåpig sådär. Tog tempen också och han hade 39,0. Lite förhöjd temp med andra ord. Det kan ju delvis bero på stressen efter vår rengöringsoperation men det är klart att någon infektion är på G i kroppen på honom. Det rinner vätska ur såret och tassen har svullnat mer. Fudge sover å sover… Stackars pojk, vilken otur han har. Tänk själv att trampa på en spik. Upptäckte ett blåmärke på magen också som han nog fått av en pinne eller nåt han sprungit på. Det är inte direkt så att de är försiktiga när de röjer fram i skogen.

Jag har just bestämt mig för att ta med Loket på en tur till Sthlm imorgon. Det blir en liten trevlig resa å så lite jakt med. Fudgieboy blir hemma med sin favvo; husse.

Loket är hemma

onsdag 18 oktober 2006 | Sorterat under Pladder | 2 kommentarer

Äntligen är prinsessan tillbaka! Vi fick meddelande av Johan redan igår om att Loka slutat löpa och att vi kunde hämta henne. När vi sedan ringde på kvällen och sa att “vi kommer nu och hämtar henne”, ja då fick vi till svar att “neeej inte nu, ni får ta henne imorrn”. Tror bestämt att det är nån som kommer att sakna ett litet Lok där hemma nu.

Fudge blev glad att se Loka men Loka blev mest glad att se husse och framförallt matte.

Två hungriga labradorer har sedan tillbringat kvällen på balkongen gnagandes älgknän. De sistnämnda luktar inte hallon och fick därför bo på balkongen. Jikes! Men hundarna var glada iaf.

Vilse i pannkakan

tisdag 17 oktober 2006 | Sorterat under Pladder | 13 kommentarer

Slutade jobbet tidigt och åkte med Fudge till Halleberg för att gå en promenad i skogen och leta lite svamp. Svamp hittade vi och gick gjorde vi! Vilse dessutom. Det är inte trevligt att gå ensam (ensam i bemärkelsen ensam tvåbening) i skogen när man går vilse. Jag lyckades sansa mig och bestämma mig för att gå åt ett håll. Till slut hittade jag ut till en stig som jag kände igen och som tog mig tillbaka till bilen. Kan erkänna att tankarna rusade iväg mot en mörk kväll, orolig husse och skallgångskedja. Jag önskar mig en GPS i julklapp!

Början till dirigering

lördag 14 oktober 2006 | Sorterat under Pladder, Apportering, Foto & Film | 7 kommentarer

Hösten är härlig och det är så skönt med den friska luften i skogen! Jag och Fudge har sett årets första snö! Tur att den högen var konstgjord, från bandyarenan.

“Snyggve” 18 mån

Innan vi gick in tog vi ett litet träningspass här hemma i parken. Målet var att träna sidotecken med godisskålar, som en början till dirigeringsträning. Jag började på ganska korta avstånd men kunde snabbt öka. Fast jag tog en lov om “fel” skål och låtsades lägga godis där gick Fudge ändå fint på mitt tecken åt andra hållet. Passade också på att blåsa en stoppsignal som uppmärksamhetssignal innan jag skickade honom åt någotdera hållet. Har märkt att han nämligen direkt tittar i luften omkring sig när man blåser stoppsingal. Dags att sluta träna stoppsingal under “hopp å lek” med kastade apporter med andra ord.

Till en början åt Fudge upp godbiten och tog sedan med sig matskålen till mig. Det var inte riktigt tanken, så för att undvika att han skulle apportera själva skålen (han är ju alltid så redig och dukar av efter han ätit hemma, vilket han blir förstärkt för) fick jag vända den uppochner och lägga godiset uppepå istället.

En bit picnic-bog är mums!

Full fokus, full rulle!

Går det att vifta mer på svansen?

Busbästisar

Bästisarna

Sverigeturné med andjakt

Fudge skadad

Loket är hemma

Vilse i pannkakan

Början till dirigering

Senaste

Kategorier

Arkiv

Design

Statistik

Sök

m	ti	o	to	f	l	s
« Sep				Nov »
						1
2	3	4	5	6	7	8
9	10	11	12	13	14	15
16	17	18	19	20	21	22
23	24	25	26	27	28	29
30	31