Anekdoter från Lokas valptid

tisdag 28 juni 2005 | Sorterat under Pladder

Tiden går fort och idag blir Fudge 13 veckor. Det betyder sedvanlig veckovägning och denna visade idag på hela 10,8 kg. Han börjar bli riktigt otymplig att bära nu. Upp och ner för trapporna hemma bär jag honom fortfarande för det allra allra mesta. Någon enstaka gång får han lov att gå om jag har mycket annat att bära.

Fudge är en riktig skithund i bemärkelsen att han verkligen älskar bajs, att äta alltså. Imorse på rastningen lyckades han naturligtvis hitta en hög att äta. Bläää! Ofta blir han dessutom lös i magen av det, vilket förstås inte är så kul. Man får ha stenkoll på honom för att han inte ska äta något äckel ute.

Idag har det var jättefint väder och vi har varit hemma hos mamma, jag och hundarna. Loka älskar att ligga i solen på gräsmattan i trädgården. Fudge ska bara busa heeela tiden så emellanåt stänger vi in honom på altanen bakom kompostgaller. Han gillar naturligtvis inte det och sitter och piper/skriker/skäller. När ingen bryr sig om honom slutar han efter en stund och lägger sig och sover när han inser att det inte fungerar. Man får verkligen ha en stoooor portion tålamod för att stå ut med hans protester när han blir instängd. Det är bara att hoppas på att det går över såsmåningom och att han inser att det verkligen aldrig lönar sig att sitta och skrika. Han är inte dummare än att han borde förstå, men så är han envis som synden. Det är iofs en egenskap som kan vara bra att ha i framtiden. T.ex. på ett sök eller en andjakt då det gäller att ligga i för att få hem allt vilt. Det gäller bara att kanalisera envisheten till rätt saker. Lättare sagt än gjort kanske… Hade man inte gott om tålamod innan så fick man definitivt skaffa sig det i samma stund man fick hem en valp av den här kalibern. Som jag funderat på och även skrivit om tidigare så jämför jag ju såklart med hur Loka var när hon var liten. Två episoder från Lokas valptid som jag lätt glömmer bort är just sådana protestskrik. Jo, faktiskt! Snälla, söta, väluppfostrade lilla Prinsessan Loket har också haft fiskmåstendenser. Fast det var det väl ingen som kunde tro? Jag ska berätta om två episoder.

Första gången Loka skulle åka bil ensam bak i skuffen bakom galler hade hon varit hos oss i en dag och var 10 veckor gammal. Vi skulle åka och hämta en kompis och hennes hund ca 1 mil bort. Loka gillade inte att sitta därbak i bilen ensam och stod på bakbenen med framtassarna mot gallret bak i bilen och vrålade hela vägen från Alfta till Söräng. Jag försökte hålla för öronen och köra bil samtidigt och låtsas som att jag inte hörde henne. Lagom när vi kom fram till Söräng så satt hon ner och var tyst. På vägen tillbaka satt eller låg hon ner har jag för mig, men var i allafall tyst. Sedan den dagen har Loka aldrig sagt ett knyst i bilen. Hon lärde sig ganska snabbt att det inte lönade sig. Fudge han verkar som sagt vara något mer envis.

Andra gången Loka visade detta underbara, euhmm , beteende var när hon fick sitta i hundgård för första gången. Hon var några veckor äldre än vid ovanstående tillfälle. Vi var ute hos Lokas dåvarande husses föräldrar och jag tyckte att Loka skulle få vänja sig vid att sitta i hundgård en liten stund. Hon sattes in i hundgården och jag lämnade henne och satte mig på en stol ett trettiotal meter därifrån och sysslade med något annat. Om jag inte minns helt fel så satt jag och sydde retrieverkoppel. Hur som helst så tog det inte lång stund förrän valpen Loka var vääääldigt missnöjd med situationen och började gapa för glatta livet och hoppa och klänga på gallret vid grinden till hundgården. Jag fick sitta där i godan ro och spela “hård och hjärtlös matte” och låta valpen hållas. Det skulle ju inte gå att ta ut henne när hon satt och gapade, av samma anledning som jag nu inte låter Fudge få sin vilja igenom när han skriker. Jag fick helt enkelt vänta ut henne tills hon tystnat och lugnat ner sig. Så fort valpen Loka lagt sig ner på marken vid grinden i hundgården och var tyst så gick jag tyst och lugnt dit och släppte ut henne och så var det inte mer med det. Sedan den dagen levde valpen och matte lyckliga i alla sina dagar, tänkte jag skriva, men alltså faktum är att Loka sedan dess aldrig protesterat genom att låta. Hon insåg ju rätt snabbt att det inte lönade sig att gapa.

Skriv en kommentar

Jag blir jätteglad om Du skriver en kommentar i bloggen! Det uppmuntrar mig att skriva fler och bättre inlägg samt att uppdatera sidan oftare.

3 kommentarer än så länge

Fia | onsdag 6 juli 2005 kl. 20:03

Haha, man glömmer “de där” episoderna alltför lätt.. fast det är väl bra iofs, annars hade man inte köpt fler valpar. Jag har förträngt masssssor från Amos valptid - det är nödvändigt för att jag ska våga köpa fler grönisar i framtiden
veqsai525f | måndag 9 februari 2009 kl. 15:52

Hi! Ebanij vrot! 67lotlwom4 mw6kzgyjqd!
8fzfk68lk1 | måndag 9 februari 2009 kl. 15:53

Hi! Ebanij vrot! 2jr82okfcy a1q5kgn7vz! ; Five Star Retirement

m	ti	o	to	f	l	s
« Maj				Jul »
		1	2	3	4	5
6	7	8	9	10	11	12
13	14	15	16	17	18	19
20	21	22	23	24	25	26
27	28	29	30

Anekdoter från Lokas valptid

Skriv en kommentar

Senaste

Kategorier

Arkiv

Design

Statistik

Sök