Kaja på Kallebäck

torsdag 23 juni 2005 | Sorterat under Pladder, Apportering, Lydnad & Bruks | 3 kommentarer

Anna har varit snäll nog och fixat några kajor åt mig som hon har hemma i sin frys. Jag bad henne tina en och ta med till klubben ikväll. Jag bad också om lite kasthjälp. Det fick jag! Loka var fram till Anna och ville gärna gå där och nosa på kajan när vi var på väg till skogen, men jag sa snällt men bestämt att hon skulle gå hos mig.

Anna kastade en markering så att den landade bakom en yvig gran. Det var rätt snårig terräng. Loka sprang ut men hittade den inte direkt. Vet inte om hon medvetet letade runtomkring för att liksom slippa hitta den? Men när hon väl hittade den så tog hon upp den direkt sa Anna som stod där bredvid. Hon kom in och jag började gå lite bortåt med henne vid sidan, berömde. Tog kajan och så var det bra. Apportgreppet var rätt slarvigt och det märks att Loka är väldigt ovan att apportera vilt. Hon har liksom inte fått kläm på hur man ska ta fåglarna.

Vi gjorde om nÃ¥gra gÃ¥nger till pÃ¥ andra ställen för att försöka hitta ett bra ställe. Hon tog upp den direkt hon hittade den varje gÃ¥ng och lämnade i hand. Sista gÃ¥ngen sÃ¥g hon inte mig när hon plockat upp den och var pÃ¥ väg hem, jag stod inte där hon trodde och i samma stund som hon tittade efter mig (med kajan i munnen) sÃ¥ visslade jag pÃ¥ henne. I blotta förskräckelsen släppte hon kajan och började springa mot mig. Men dÃ¥ sa jag till henne att ta med sig pippin. Hon släppte den en gÃ¥ng till pÃ¥ vägen in men jag gick emot henne och sa apport och sa Ã¥t henne att ta den och komma, började gÃ¥ bortÃ¥t och dÃ¥ tog hon den och kom och lämnade i hand. Anna beskrev det väldigt bra “hon tror att det är frivilligt om man ska apportera fÃ¥glar eller inte”. Lite som Jens sa ocksÃ¥ “lite krav pÃ¥ henne”. Det känns som att hon tramsar till det. Hon blir inte lÃ¥g eller nÃ¥t. Tar slarviga grepp och tror att hon kan flamsa för att komma undan. Hon förstÃ¥r väl inte att det här ocksÃ¥ är apporteirng sÃ¥ att säga. Sen när jag varit sÃ¥ osäker sÃ¥ har jag inte direkt förmedlat nÃ¥gon form av självklarhet till henne. Ju mer jag ser att hon kan desto mer självsäker blir jag och sÃ¥ blir det en positiv spiral och dÃ¥ fungerar det. Känner igen det sååå väl frÃ¥n vÃ¥r avlämningskonflikt med dummies dÃ¥ hon tidigare gärna droppade. I takt med att det började fungera sÃ¥ ökade mitt självförtroende och jag kunde stÃ¥ och tänka “klart att hon hÃ¥ller fast den” när Loka var pÃ¥ väg in med en dummy. När jag började tänka mer sÃ¥, sÃ¥ fungerade det ocksÃ¥.

Det var däremot ingen vidare fart på henne idag, hon verkade lite osäker när hon skulle springa ut. Men när hon väl kommit ut och hittat den så tog hon upp den direkt och kom in. Hon verkar ha fattat att hittar man den måste man ta den. Bara hon inte försöker undvika att hitta dem så att säga, blinkar. Jag ska försöka hitta ett bättre ställe att vara på nästa gång och inte byta ställe utan låta markeringen landa på samma ställe. Så känner hon åtminstone igen den grejen. Jag är glad och nöjd över den träningen och erfarenheten det gav Loka. Jättetack till Anna för hjälpen! Fick kajan med mig hem, ska ta med den imorgon och Anna har lovat att hjälpa mig med ett par markeringar innan vi åker ut och paddlar imorgon.

Fudge fick också prova att apportera kaja. Jag satte ett långt koppel på honom för säkerhets skull. Inkallningen är inte sådär 100% och med ett hittat fynd skulle jag gissa att den procenten skulle sjunka ytterligare. Det visade sig dock att jag inte behövde vara ett dugg orolig. Valpen blev heltänd på pippin, flög ut, sopade in den långt in i munnen och kom direkt in till mig ivrigt påhejad. Han var stormförtjust i fågeln och jag fick lirka den ut ur hans gap. :surprised: Vi testade två gånger och det gick lika bra båda gångerna. Avståndet var löjligt litet, bara 1½ meter och in i lite högt gräs.

Körde ett litet lydnadspass med Loka ocksÃ¥. Fick till flera riktigt snygga ställande under gÃ¥ng. FotgÃ¥endet när det är nÃ¥got moment pÃ¥ g, t.ex. ställande under gÃ¥ng, är riktigt bra. Men när man bara ska gÃ¥ fot för att gÃ¥ fritt följ, ja dÃ¥ är det inte lika kul tycker Loka. DÃ¥ blir hon lätt lite okoncentrerad och tappar kontakten och gÃ¥r lite lÃ¥ngt ut frÃ¥n mig. Hon är helt enkelt inte taggad och “med” dÃ¥. Vi har ingen brÃ¥dska med tävlingslydnaden utan tränar pÃ¥ i vÃ¥r lugna takt som vi känner för det. Det gÃ¥r sakta men säkert framÃ¥t i allafall. Jag kan fortfarande inte bestämma mig för om jag vill satsa pÃ¥ det eller inte.

Senaste


Kategorier


Arkiv