Torsdag på Kallebäck

torsdag 30 juni 2005 | Sorterat under Pladder, Apportering, Lydnad & Bruks, Foto & Film | 5 kommentarer

Det känns som att det här är den vanligaste rubriken på inläggen när det gäller torsdagar. Lite trist måhända, men vad ska jag skriva? Faktum är ju att vi är på Kallebäck nästan varje torsdag. Så även idag alltså.

Det var rätt mycket folk där idag. Sabina var där med båda sina hundar plus sin mamma och labben Cappi. Han satt bunden vid ett träd precis bakom där vi satt. Lokas uppsyn när hon lade märke till honom var rolig att se! Hon liksom hajade till och började lyckligt svansa fram till honom, till hennes stora besvikelse stoppade jag henne. Hon såg ut att tänka “ååh en svart labrador, jag måste hälsa.” Fudge träffade några i gänget som han inte träffat förut. När han var fram till Anna kom Sabinas lapphundsvalp Storm fram samtidgt. Fudge fick sig ett bett över nosen och blev lite tveksam. Men med lite godis från Anna blev han glad och go igen.

Jag tränade lite lydnad med Loka och det gick riktigt bra. Under tiden band jag Fudge i en flaggstång vid sidan av planen. Han satt prydligt och tyst och tittade på när jag tränade med Loka. Det trodde jag inte om honom! Det är säkert bara en engångsföretelse. :surprised:

Fudge 13 veckor.

Loket har apporterat kaja idag igen. Vi gjorde en targetövning med markeringar och hon hade himla bra fart idag! Första apporten så nosade hon rätt länge på kajan innan hon tog upp den. Men sen tog hon den och kom med. Sedan sa jag åt Anna att gå på henne lite mer direkt om hon inte tog den på en gång. Det behövdes inte direkt för hon tog upp den snabbt. En gång stannade hon upp med den i munnen och liksom undrade “vad nu då”. Samma tendens har jag sett på dummies ibland. Vi gjorde ett par repetitioner och det gick riktigt bra! Backade avståndet också och hamnade väl slutligen på ca 60 meter. Farten ut och hem var bra och hon lämnade av rätt bra. Ett par ggr släppte hon men jag stoppade in den i munnen igen och sa apport. Berömde när hon hade den i munnen och sa nej och lät missnöjd om hon spottade ut. Hon var inte det minsta låg och jag var lugn och säker. Gud så bra det känns nu! Framförallt känner jag mig lugn och trygg och KAN och VGAR ställa krav på henne eftersom jag VET att hon ju kan. Jag kan läsa henne och känner mig inte rädd för att förstöra något genom att vara lite lagom hård och kravfull mot henne. Det resulterar ju i att hon gör ett bra jobb. Jag blir ännu säkrare och så blir det bättre och bättre.

Stort tack till Anna för fina bilder på mig och Loka. Foto: Anna Lindgren

Loka och Alex på badutflykt

onsdag 29 juni 2005 | Sorterat under Pladder | 2 kommentarer

Strålande väder! Jag lämnade Fudge hos mamma och tog med mig Loka och åkte till Björlanda med Annika och Alex. Vi hittade ytterligare en liten vik inte långt ifrån där jag och Andreas var med hundarna i söndags. Det var visserligen lite folk där men det gjorde inte så mycket. Folk satt mest på klipporna i solen och hade det bra. Loka och Alex badade och hade jätteroligt där de sprang i den långgrunda viken. Jag och Annika nöjde oss med att traska runt lite i vattnet och att sitta på klipporna och fika. Härligt att ha hittat ytterligare en vik där man kan bada hundarna. Den här låg precis intill piren vid småbåtshamnen och är inte precis någon vanlig människo-badplats.

Anekdoter från Lokas valptid

tisdag 28 juni 2005 | Sorterat under Pladder | 3 kommentarer

Tiden går fort och idag blir Fudge 13 veckor. Det betyder sedvanlig veckovägning och denna visade idag på hela 10,8 kg. Han börjar bli riktigt otymplig att bära nu. Upp och ner för trapporna hemma bär jag honom fortfarande för det allra allra mesta. Någon enstaka gång får han lov att gå om jag har mycket annat att bära.

Fudge är en riktig skithund i bemärkelsen att han verkligen älskar bajs, att äta alltså. Imorse på rastningen lyckades han naturligtvis hitta en hög att äta. Bläää! Ofta blir han dessutom lös i magen av det, vilket förstås inte är så kul. Man får ha stenkoll på honom för att han inte ska äta något äckel ute.

Idag har det var jättefint väder och vi har varit hemma hos mamma, jag och hundarna. Loka älskar att ligga i solen på gräsmattan i trädgården. Fudge ska bara busa heeela tiden så emellanåt stänger vi in honom på altanen bakom kompostgaller. Han gillar naturligtvis inte det och sitter och piper/skriker/skäller. När ingen bryr sig om honom slutar han efter en stund och lägger sig och sover när han inser att det inte fungerar. Man får verkligen ha en stoooor portion tålamod för att stå ut med hans protester när han blir instängd. Det är bara att hoppas på att det går över såsmåningom och att han inser att det verkligen aldrig lönar sig att sitta och skrika. Han är inte dummare än att han borde förstå, men så är han envis som synden. Det är iofs en egenskap som kan vara bra att ha i framtiden. T.ex. på ett sök eller en andjakt då det gäller att ligga i för att få hem allt vilt. Det gäller bara att kanalisera envisheten till rätt saker. Lättare sagt än gjort kanske… Hade man inte gott om tålamod innan så fick man definitivt skaffa sig det i samma stund man fick hem en valp av den här kalibern. Som jag funderat på och även skrivit om tidigare så jämför jag ju såklart med hur Loka var när hon var liten. Två episoder från Lokas valptid som jag lätt glömmer bort är just sådana protestskrik. Jo, faktiskt! Snälla, söta, väluppfostrade lilla Prinsessan Loket har också haft fiskmåstendenser. Fast det var det väl ingen som kunde tro? Jag ska berätta om två episoder.

Första gången Loka skulle åka bil ensam bak i skuffen bakom galler hade hon varit hos oss i en dag och var 10 veckor gammal. Vi skulle åka och hämta en kompis och hennes hund ca 1 mil bort. Loka gillade inte att sitta därbak i bilen ensam och stod på bakbenen med framtassarna mot gallret bak i bilen och vrålade hela vägen från Alfta till Söräng. Jag försökte hålla för öronen och köra bil samtidigt och låtsas som att jag inte hörde henne. Lagom när vi kom fram till Söräng så satt hon ner och var tyst. På vägen tillbaka satt eller låg hon ner har jag för mig, men var i allafall tyst. Sedan den dagen har Loka aldrig sagt ett knyst i bilen. Hon lärde sig ganska snabbt att det inte lönade sig. Fudge han verkar som sagt vara något mer envis.

Andra gången Loka visade detta underbara, euhmm , beteende var när hon fick sitta i hundgård för första gången. Hon var några veckor äldre än vid ovanstående tillfälle. Vi var ute hos Lokas dåvarande husses föräldrar och jag tyckte att Loka skulle få vänja sig vid att sitta i hundgård en liten stund. Hon sattes in i hundgården och jag lämnade henne och satte mig på en stol ett trettiotal meter därifrån och sysslade med något annat. Om jag inte minns helt fel så satt jag och sydde retrieverkoppel. Hur som helst så tog det inte lång stund förrän valpen Loka var vääääldigt missnöjd med situationen och började gapa för glatta livet och hoppa och klänga på gallret vid grinden till hundgården. Jag fick sitta där i godan ro och spela “hård och hjärtlös matte” och låta valpen hållas. Det skulle ju inte gå att ta ut henne när hon satt och gapade, av samma anledning som jag nu inte låter Fudge få sin vilja igenom när han skriker. Jag fick helt enkelt vänta ut henne tills hon tystnat och lugnat ner sig. Så fort valpen Loka lagt sig ner på marken vid grinden i hundgården och var tyst så gick jag tyst och lugnt dit och släppte ut henne och så var det inte mer med det. Sedan den dagen levde valpen och matte lyckliga i alla sina dagar, tänkte jag skriva, men alltså faktum är att Loka sedan dess aldrig protesterat genom att låta. Hon insåg ju rätt snabbt att det inte lönade sig att gapa.

Ökning av matransonen

måndag 27 juni 2005 | Sorterat under Pladder, Foder | 2 kommentarer

Idag har jag börjat blanda i Standardt-fodret i Fudges mat. Har också ökat hans dagsranson från 4 dl till 6 dl. Av de 6 dl är 1 dl Standardt. Då har jag blandat hälften hälften av Extra och Normal, vilket ger en proteinhalt på 23,5% och en fetthalt på 18,5%. De extra vitaminerna och mineralerna i form av Standardt Immun+ ger jag inte längre, det var bara under en mycket kort period han fick dem och nu känns det bäst att strunta i dem. Däremot får han fortfarande lite extra fiskolja. Har också dragit ner från 4 mål per dag till 3 mål per dag nu. De ungefärliga mattiderna är 9, 15 och 21.

Fudge - bergsget och västkustgrabb

söndag 26 juni 2005 | Sorterat under Pladder, Foto & Film | Skriv en kommentar

Imorse när vi vaknade var Lokas svans som vanligt igen. Skönt! Det verkar ha varit en väldigt lindrig form av vattensvans.

Idag har det varit varmt och på kvällen åkte jag och Andreas ut med hundarna till Björlanda. Jag hade ett litet hum om en vik därute där man skulle kunna bada hundarna nämligen. För massa år sedan när jag hade häst därute red vi i den där viken med hästarna och badade. Sagt och gjort! Vi tog oss dit och det visade sig vara en riktigt bra badvik för hundar.

Andreas jobbade vidare på sitt filmuppdrag och Fudge fick alltså fortsätta sin karriär som filmstjärna. Något han klarade med bravur. Jag fascineras över hur otroligt bra kroppskontroll han har den lille valpen. Han springer och skuttar upp och ner för klippor, hoppar från sten till sten i bergen och har full kontroll på sina lååånga ben. Jag är inte så förtjust i att han rör sig sådär mycket med hopp så jag bär honom emellanåt. Men det är roligt att se hur fruktansvärt lätt och smidigt han tar sig fram, trots att han bara är en liten valp på knappt 13 veckor.

Det blåste en hel del och Fudge vågade sig inte ner i vattnet. Det gjorde däremot Loka och Soya som sprang som galna därute i den långgrunda viken.

Jag hade kameran med och ett gäng fina bilder från ikväll finns i hundarnas fotoalbum.

Egentligen skulle vi ha varit på valpträff hos Fudges uppfödare på Andvikens idag. Men jag hade bestämt mig för att inte åka på träffen. Dels för att valparna är så små och man ju ändå inte kan göra så mycket med dem. Men också för att jag känner att det blir så mycket resor, träffar, kurser och träningar i sommar med hundarna ändå. Sen har det varit fullt upp med midsommar och allt annat nyligen också. Jag ser istället fram emot att åka dit på någon av de andra inplanerade träffarna under sensommaren/hösten.

En minst sagt äventyrlig midsommar

lördag 25 juni 2005 | Sorterat under Pladder, Foto & Film, Roligt, Tråkigt | 4 kommentarer

Jag vet knappt i vilken ände jag ska börja berätta om den här midsommaren… Planen var att jag, Hannah, Henrik, Anna, Tobias och våra sammanlagt 4 hundar (Loka, Fudge, Ebba och Vilde) skulle paddla kanot ut till en ö där vi skulle grilla och tälta. Vi tog oss till Hemsjö där min pappa bor. Där i sjön mmern skulle vi forsla 5 vuxna människor, 2 vuxna labradortikar, 1 labradorvalp, 1 goldenunghane, 3 tält, packning nog att fylla en V70, en kylbag full med cider, öl, vin och mat… i en kanot över en den blåsiga sjön med hyfsade vågor till en liten ö. Då menar jag 1 st kanot! Vi åkte inte 5 pers åt gången såklart! Många vändor blev det. Jag, Henrik och Anna åkte med mina två hundar i kanoten en vända. Det gick riktigt bra. Loka ligger ju still om man säger åt henne att ligga ner. Valpen satt också hyfsat still. För att göra en mycket lång historia lite kortare kan jag börja med att berätta att jag, Hannah och våra labradorer kom helskinnade över till andra sidan tillsammans med ett tält, kylbagen och lite övrig packning efter två paddlingsvändor. Vi började resa tält, göra upp eld och installera oss på den lilla ön. Det hela började sådär bra, genom att Ebba och Fudge hittade en hög med bajs… bredvid högen låg toapapper… så ni kan ju förstå att det inte var en älg som lämnat det där. Givetvis åt alla hundarna av det där, utom Prinsessan Loka.

Efter ett tag började jag och Hannah undra varför inte de andra kom nån gång. Smart nog hade de skickat med en mobiltelefon till oss och vi tog den och ringde dem för att höra hur det gick. Det var ett uppgivet gäng som svarade i telefonen därborta på andra sidan sjön. De var kvar på land. Eller, de hade varit ut en sväng i kanoten, men tvingats ta sig in till land igen… simmandes… Det hade gått ganska höga vågor och med en tungt lastad kanot och en Vilde som inte kunde sitta riktigt stilla så sa det slurp när vattennivån hamnade i höjd med relingen på kanoten. Ja som ni förstår så välte kanoten och samtliga passagerare samt packning hamnade i sjön. De försökte då simma mot ön men eftersom det blåste åt fel håll så var de tvungna att ge upp och simma mot land istället. De klarade sig så gott som helskinnade, förutom stackars Vilde som fick vattensvans senare under kvällen. Den enda som inte överlevde simturen var Annas hembakade jordgubbstårta. Den blev sig liksom aldrig riktigt lik efter ett dopp i sjön. Dock kunde de skeppsbrutna kalasa på omkringflytande jordgubbar medan de kämpade för att ta sig in till land. Henrik förlorade tyvärr sin Schweiziska armékniv i olyckan också. Medan de satt där på land och torkade kom det förbi ett par som skulle ner till sin båt som låg i viken där. De skeppsbrutna förklarade sitt missöde för paret som förbarmade sig över dem och erbjöd dem skjuts ut till ön med sin snipa. Så just som Hannah och jag satt där på ön och undrade hur det skulle gå, så kommer en snipa puttrandes fullastad med grejer, en hund och nåra människor. Vi tackade så hjärtligt och paret med båten frågade om vi ville ha skjuts tillbaka dagen efter också. Det ville vi gärna. De lovade inget men sa att de kanske skulle komma förbi dagen efter.

När vi installerat oss ytterligare på ön fick vi äntligen äta vår mat som vi längtat hela dagen efter. Jag hade gjort min sedvanliga Bohuslänska sillröra och kokat färskpotatis. Det smakade sååå gott därute på ön runt elden efter den äventyrliga dagen. Efter vår sena lunch tog vi alla en liten vilostund innan det var dags att samla mer ved inför kvällens grillning.

Jag och hundarna är lite trötta. I bakgrunden syns våra tält vid sjökanten.

Jag har just hämtat lite mer ved.

Det blev en mycket lyckad middag också med grillat kött och sallad. Jag höll mig borta från alkoholen eftersom jag tyckte att det var bra ifall någon hund eller människa skulle råka ut för någon olycka och behöva ta sig till land för vidare transport till läkare. Kortison till hundarna för eventuella ormbett samt förstahjälpen-kit hade vi också med oss förstås. Som tur var klarade vi oss ifrån några sådana olyckor. Det enda som hände var att Vilde fick vattensvans, men med 10 mg Prednisolon var han fit for fight imorse igen. Vilde blev dålig i magen också och hade kräkts i Annas och Tobias tält i natt. Stackars…

På morgonen upptäckte jag att Loka också fått en lindrig sväng av vattensvans. Hon hade troligen blivit kall av att ligga i tältet på natten. 10 mg Prednisolon till henne också och nu när vi är hemma så är hon redan bättre. Fudge sov så gott tillsammans med mig i min sovsäck. Det blev varmt kan jag tala om! Men mysigt var det och han njöt av att ligga där och sträcka ut sig. Jag har ett stort 4-mannatält med förtält så gott om utrymme hade vi; hundarna och jag. Jag fick lite dåligt samvete för Loka dagen efter. Det var ju inte direkt varmt så ska man ut på något liknande äventyr så får jag nog se till att ordna med lite varmare sovplats för Loka också. Jag somnade gott men vaknade av konstiga drömmar, somnade om och vaknade av att regnet smattrade mot tältduken. Det låter så mysigt, och ännu härligare är det då att ligga kvar en stund extra i den varma sovsäcken och mysa med hundarna lite.

De snälla människorna i båten kom förbi idag också och lät oss åka med dem hem, annars hade vi nog inte varit hemma än. Så det var bara grabbarna som fick paddla tillbaka kanoten med en del av packningen. När jag kom hem blev det dusch och schamponering av hundarna eftersom de var jättesmutsiga och fulla av kåda i pälsen. Kådan var jättesvår att få bort, vilket resulterade i att hundarna nu har vissa hårlösa partier på kroppen. Men det kan vi väl leva med, det växer ju ut. Nu är jag och hundarna mycket trötta efter en minst sagt äventyrlig och väldigt rolig midsommar. Helt klart ett oförglömligt minne! Tack till mina goa vänner och duktiga hundar som varit med under helgen. En extra tacksamhetstanke skickar jag också till paret med båten som kom och räddade oss.

Till sist en härlig bild på Fudge och Ebba som brottas. De andra hundarna var så himla goa och lekte med Fudge. Jättetack till Hannah för bilderna!

Fudge och Ebba brottas.

Kaja på Kallebäck

torsdag 23 juni 2005 | Sorterat under Pladder, Apportering, Lydnad & Bruks | 3 kommentarer

Anna har varit snäll nog och fixat några kajor åt mig som hon har hemma i sin frys. Jag bad henne tina en och ta med till klubben ikväll. Jag bad också om lite kasthjälp. Det fick jag! Loka var fram till Anna och ville gärna gå där och nosa på kajan när vi var på väg till skogen, men jag sa snällt men bestämt att hon skulle gå hos mig.

Anna kastade en markering så att den landade bakom en yvig gran. Det var rätt snårig terräng. Loka sprang ut men hittade den inte direkt. Vet inte om hon medvetet letade runtomkring för att liksom slippa hitta den? Men när hon väl hittade den så tog hon upp den direkt sa Anna som stod där bredvid. Hon kom in och jag började gå lite bortåt med henne vid sidan, berömde. Tog kajan och så var det bra. Apportgreppet var rätt slarvigt och det märks att Loka är väldigt ovan att apportera vilt. Hon har liksom inte fått kläm på hur man ska ta fåglarna.

Vi gjorde om några gånger till på andra ställen för att försöka hitta ett bra ställe. Hon tog upp den direkt hon hittade den varje gång och lämnade i hand. Sista gången såg hon inte mig när hon plockat upp den och var på väg hem, jag stod inte där hon trodde och i samma stund som hon tittade efter mig (med kajan i munnen) så visslade jag på henne. I blotta förskräckelsen släppte hon kajan och började springa mot mig. Men då sa jag till henne att ta med sig pippin. Hon släppte den en gång till på vägen in men jag gick emot henne och sa apport och sa åt henne att ta den och komma, började gå bortåt och då tog hon den och kom och lämnade i hand. Anna beskrev det väldigt bra “hon tror att det är frivilligt om man ska apportera fåglar eller inte”. Lite som Jens sa också “lite krav på henne”. Det känns som att hon tramsar till det. Hon blir inte låg eller nåt. Tar slarviga grepp och tror att hon kan flamsa för att komma undan. Hon förstår väl inte att det här också är apporteirng så att säga. Sen när jag varit så osäker så har jag inte direkt förmedlat någon form av självklarhet till henne. Ju mer jag ser att hon kan desto mer självsäker blir jag och så blir det en positiv spiral och då fungerar det. Känner igen det sååå väl från vår avlämningskonflikt med dummies då hon tidigare gärna droppade. I takt med att det började fungera så ökade mitt självförtroende och jag kunde stå och tänka “klart att hon håller fast den” när Loka var på väg in med en dummy. När jag började tänka mer så, så fungerade det också.

Det var däremot ingen vidare fart på henne idag, hon verkade lite osäker när hon skulle springa ut. Men när hon väl kommit ut och hittat den så tog hon upp den direkt och kom in. Hon verkar ha fattat att hittar man den måste man ta den. Bara hon inte försöker undvika att hitta dem så att säga, blinkar. Jag ska försöka hitta ett bättre ställe att vara på nästa gång och inte byta ställe utan låta markeringen landa på samma ställe. Så känner hon åtminstone igen den grejen. Jag är glad och nöjd över den träningen och erfarenheten det gav Loka. Jättetack till Anna för hjälpen! Fick kajan med mig hem, ska ta med den imorgon och Anna har lovat att hjälpa mig med ett par markeringar innan vi åker ut och paddlar imorgon.

Fudge fick också prova att apportera kaja. Jag satte ett långt koppel på honom för säkerhets skull. Inkallningen är inte sådär 100% och med ett hittat fynd skulle jag gissa att den procenten skulle sjunka ytterligare. Det visade sig dock att jag inte behövde vara ett dugg orolig. Valpen blev heltänd på pippin, flög ut, sopade in den långt in i munnen och kom direkt in till mig ivrigt påhejad. Han var stormförtjust i fågeln och jag fick lirka den ut ur hans gap. :surprised: Vi testade två gånger och det gick lika bra båda gångerna. Avståndet var löjligt litet, bara 1½ meter och in i lite högt gräs.

Körde ett litet lydnadspass med Loka också. Fick till flera riktigt snygga ställande under gång. Fotgåendet när det är något moment på g, t.ex. ställande under gång, är riktigt bra. Men när man bara ska gå fot för att gå fritt följ, ja då är det inte lika kul tycker Loka. Då blir hon lätt lite okoncentrerad och tappar kontakten och går lite långt ut från mig. Hon är helt enkelt inte taggad och “med” då. Vi har ingen brådska med tävlingslydnaden utan tränar på i vår lugna takt som vi känner för det. Det går sakta men säkert framåt i allafall. Jag kan fortfarande inte bestämma mig för om jag vill satsa på det eller inte.

Torsdag på Kallebäck

Loka och Alex på badutflykt

Anekdoter från Lokas valptid

Ökning av matransonen

Fudge - bergsget och västkustgrabb

En minst sagt äventyrlig midsommar

Kaja på Kallebäck

Senaste

Kategorier

Arkiv

Design

Statistik

Sök

m	ti	o	to	f	l	s
« Maj				Jul »
		1	2	3	4	5
6	7	8	9	10	11	12
13	14	15	16	17	18	19
20	21	22	23	24	25	26
27	28	29	30